mymarsmeloo

 

Kommer på mig själv att önska att de där orden var riktade till mig. Liksom bara önska. Det lutar mot ordet med stort P. På något sett vill jag väl vara oantastbar, men det blir bara något halvt. Som ett papper fyllt med meningsfulla ord riven i två delar. Eller en liten lapp med en siffra på. En siffra och ett leende.

 

4? Nej!

 

Men antar att jag är äckligt lik alla andra i mina tankar och funderingar. Är det cyniskt att påstå att ingen är unik? Nej. Det är bara fakta.

 

Le nu.

 

Det blir liksom töntigt annars. Kan man fånga drömmar i mörkret? Kan man se dem?

 

Tänk om jag skulle vakna, vara farlig

Med hela munnen fylld av blod

 

Jag höll för munnen.  Vit i ansiktet men med ett skratt på läpparna. Din doft mot kläderna. Inte i näsan, bara mot kläderna.

 

Nossica har fått mig att inse att jag inte vill vara med. Inte under de här omständigheterna. ”Leker man får man leken tåla”. Kanske det, men därför spelar jag inte. De enda spel jag spelar är de när jag bestämmer reglerna. Så fuck off.

 

Allt blir så fucking kladdigt.

 

 

 

 

Grejen är att nu slutar jag försöka. Jag slutar försöka uppnå något som är omöjligt att uppnå. Men drömmar går inte att kontrollera. Drömmar och döden. Jag har gett upp om att försöka kontrollera dem. Det är kanske därför de inte skrämmer mig. Saker skrämmer mig bara när jag försöker kontrollera dem, eftersom jag inser att det är meningslöst att försöka. Men jag försöker ändå.

 

”En riktig vän hjälper dig upp när du faller ner, och om hon inte förmår det så lägger hon sig ner bredvid dig och lyssnar.”

 

Ja. Och det vet du. Men du låter mig inte ligga där.

 

Och det blir svårt då.

 

 

Alltså great, tror det började fucking regna. Inte för att det spelar någon fucking roll egentligen.







Nu ska jag dampa loss på mitt hår och göra det FUCKING fint.

 

 

Alltså-liksom-typ panik eftersom mitt iTunes inte går igång direkt när jag frenetiskt klickar på ikonen, måste ha musik hela tiden, det är ett beroende.

 

Veckan har varit ostabil. Allt för många ordstormar har regnat ned, allt för många dispyter. Allt för mycket meningslöst snack. Allt för mycket är alldeles för falskt.

 

”I wanna be the catcher in the rye”

 

Är förälskad I boken. Är förälskad I Holden och Phoebe, är förälskad I språket. Så flytande lätt, en hyllning till skrivkonsten i alla dess former. Sunuvabitch liksom.

 

Besvikelse på varmt regn och ord som inget betyder och tystnad som säger allt. Det kändes som om jag andades genom ett sugrör och jag sprang till tåget. Sprang till rälsen som skulle ta mig därifrån. Kanske följde någon efter. Kanske inte. Men inget varmt regn just då. Bara en storm av ord ringande i huvudet och sedan kom de alla ut på papper.

 

Fuck, fuck, fucked up  ibland bara. Eller ganska ofta.

 

River loss sårskorpor. River mig loss från ansvaret. Från förbindelsen.

 

Fuck iTunes.

 

Men du förstår inte. Och jag vill inte ens att du ska göra det.

 

 

"En dag ska det liksom gå att kalla mig poet"

 

Världen vändes upp och ned ikväll och jag vet inte vad jag ska tro om någonting. Det måste blivit strömavbrott någonstans på någon central med själar, för orden jag får höra av alla olika människor är så oväntade.

 

En blixt från en regnsvart himmel.

 

Och vad ska jag göra nu?

 

Ringa hundra samtal utan svar?

 

Så många upprörda själar och jag hör deras röster. Allas utom en. Bara ett litet skratt, flera mil härifrån. Räknas det som att prata med sig själv om någon lyssnar?

Sånt imponerar mer. Än ett leende.

 

Och så fick jag poesi. För första gången.

 

 

Imponera va.

Kan du några fler runda ord?

 

Kreativiteten sprudlar och jag kan bara försöka hålla jämna steg med den. Gamla känslor väcks och det är svårt att inte bli förvirrad över allt som känns och inte känns.

 

Har du lärt dig att stå vid ditt ord?

 

Så många bilder i mitt medvetande som ska målas fram, målas på digital väg. Får sådan energi när jag kommer in i fotosalen, helt plötsligt kommer orken och en flummig glädje, jag är där för att skapa. Finns det något bättre sätt att utnyttja skoltimmarna? Underbart helt enkelt.

 

Gör ett avtryck som sitter
längre än de du redan gjort…

 

Ett leende framträder när jag läser nyheten att Kent snart släpper nytt album. Är helt såld på skivan ”Verkligen” för tillfället. 6 november<3   Det verkar ju som om allting känns ganska bra. Faktiskt mer än ganska, även om jag hostar ut min själ.

 

Kan du några fler runda ord?
att imponera med
gör ett intryck, le!
Gör ett avtryck som sitter
längre än de du redan gjort

Vampyrböckerna fortsätter att ta upp mina bussresor, kommer mig på mig själv att längta tills jag får läsa igen. Min pendlartid är helig, så är det bara. Och Nossica och jag ska göra världens bästa projektarbete och jag tänker få 19,3 i snittbetyg. That’s it.

 

Har du lärt dig att stå vid ditt ord?
Sånt imponerar mer än ett leende
Här är ett avtryck som sitter
längre än det du redan gjort...