mymarsmeloo

Världen vändes upp och ned ikväll och jag vet inte vad jag ska tro om någonting. Det måste blivit strömavbrott någonstans på någon central med själar, för orden jag får höra av alla olika människor är så oväntade.

En blixt från en regnsvart himmel.

Och vad ska jag göra nu?

Ringa hundra samtal utan svar?

Så många upprörda själar och jag hör deras röster. Allas utom en. Bara ett litet skratt, flera mil härifrån. Räknas det som att prata med sig själv om någon lyssnar?

Sånt imponerar mer. Än ett leende.

Och så fick jag poesi. För första gången.