mymarsmeloo

Alltså pinsamt värre säger jag bara. Sitter där och karln tror att jag är dum i huvudet och anser att mina idéer är skumma. Lite pinsamt ja.

 

Men kreativiteten verkar som tur är komma tillbaka till mig med förnyad kraft så jag kan säkert tänka ut något annat, bättre. Men som Nossica säger; det är väl meningen att man ska väcka folks uppmärksamhet? Och jag tycker ändå mitt syfte var bra. Morr morr.

Vi babblar på som tjejer babblar fastän vi inte är det. Jag skrattar så mycket med luren mot örat enda tills min stackars telefon ger upp och batteriet tar slut. Rösten i andra änden är borta och jag ligger uppochned i soffan och är förvirrad men också lättat. Är inte säker hur många ord jag kan lyssna till innan jag spricker.

 

Vi snackar på som tjejer snackar fastän vi inte är det. Jag babblar på om viktiga och oviktiga saker, mest oviktiga om jag ska vara ärlig, och du lyssnar fastän jag mest snackar total nonsens. Jag hör att du ler ibland.

 

Jag skrattar åt allting, oftast är det inte så himla kul, men jag är road i alla fall. Men ofta kommer vi på såna där saker som är så extremt kul att jag skrattar tills det gör ont i huvudet.

 

Sedan är det ju de där små orden. Det mesta vi snackar är bara bullshit, men vi förstår varandra fullständigt i tystnaden. Jag hör allt som du inte säger.

 

Vi pratar som tjejer pratar, fast inte alltid. Och vi är inte tjejer. Vi är katter.

 

”In another life when we are both cats”

 

Jag väntar.