Fucking ounikt, le nu
Kommer på mig själv att önska att de där orden var riktade till mig. Liksom bara önska. Det lutar mot ordet med stort P. På något sett vill jag väl vara oantastbar, men det blir bara något halvt. Som ett papper fyllt med meningsfulla ord riven i två delar. Eller en liten lapp med en siffra på. En siffra och ett leende.
4? Nej!
Men antar att jag är äckligt lik alla andra i mina tankar och funderingar. Är det cyniskt att påstå att ingen är unik? Nej. Det är bara fakta.
Le nu.
Det blir liksom töntigt annars. Kan man fånga drömmar i mörkret? Kan man se dem?
Tänk om jag skulle vakna, vara farlig
Med hela munnen fylld av blod
Jag höll för munnen. Vit i ansiktet men med ett skratt på läpparna. Din doft mot kläderna. Inte i näsan, bara mot kläderna.
Nossica har fått mig att inse att jag inte vill vara med. Inte under de här omständigheterna. ”Leker man får man leken tåla”. Kanske det, men därför spelar jag inte. De enda spel jag spelar är de när jag bestämmer reglerna. Så fuck off.
Allt blir så fucking kladdigt.
