mymarsmeloo

Många ord under en grå himmel. Det är lite komiskt att vissa tycks tala så lite att de råkar bita sig i tungan när de äntligen pratar. Men Eskilstuna är fint i våren som låtsas vara vinter. Eller är det tvärt om? Marken var blöt och lerig av förmultnande löv, men bron var torr. Så konstigt att det var så länge sedan jag vistades på dessa platser fastän de ligger så nära. Längtar till en riktig vårmorgon när man åter kan smita ut från svenska lektionen med 1800-tals noveller och läsa dem i den friska morgonluften på den där bänken.

I'll be waiting all there's left to do is run

Men jag sprang inte min väg, jag flydde inte. Och trots att jag hade fyra energidrycker i beredskap så behövde jag inte dricka dem för att behålla lugnet. Det var bara trevligt att promenera och prata i regnväder utan regn. Höra ljudet av duvor och se flytande änder som inte anföll. En skum skylt och massor av farliga lyktstolpar. Men inga vattenpölar. Och ingen jacka. Bara fyra stycken vantar, men det räcker.

En hel timme förlorades idag, men nu blir det ljusare. Tid är någont relativt. Mycket har förändrats sedan den här tiden förra året. MEn en del saker är precis som förut.

Så tog tåget mig tillbaka och jag blev förtrollad av konstiga toner som ville få mig att lyssna på ovälkomna tankar, trots att jag trängde undan dem. Ett litet leende.