När alla blir oviktigt speciella
Så soligt att man kan få för sig att det är varmt, men det är det inte. Det tycks vara en ganska behaglig dag i alla fall, trots uppvaknandet från drömmar i mörkt vatten. En halvtimme kvar av den lugna skoldagen. Tränger undan ovälkomna tankar om tvetydiga meningar. Antingen är alla speciella, eller så är alla oviktiga. Tror på oviktiga. Så då blir jag lika oviktig som alla andra. Gör det någonting? Känns det?
Ibland försvinner orden.
Kommentarer
Trackback
