Det känns inte
För det var någonstans på vägen som jag slutade bry mig. Jag vet hur ont det gör, men det når inte riktigt fram till mig. Det är fel förstås men det känns inte. Det känns inte, det känns inte, det känns inte. Men det borde kännas.
Diffusa ord som sticker som glasbitar innanför huden. Jag tränger undan det. Jag tränger undan allting. Jag vet vad som är rätt och fel, men jag låter det rinna ut i sanden. Det är inte fråga om rätt och fel längre. Det handlar inte om moral. Det handlar endast om att kväva tomrummet och rastlösheten. Hellre må dåligt än att inte känna alls. Hellre göra fel än att inte göra någonting. Än att bara sitta och stirra på tomrummet.
Antar att jag skulle kunna fylla livet med något annat, men har inga idéer. Så då blir det som det blir. Glasbitar som viskar att jag göra fel ibland. Men inte mer. Det känns inte.
Diffusa ord som sticker som glasbitar innanför huden. Jag tränger undan det. Jag tränger undan allting. Jag vet vad som är rätt och fel, men jag låter det rinna ut i sanden. Det är inte fråga om rätt och fel längre. Det handlar inte om moral. Det handlar endast om att kväva tomrummet och rastlösheten. Hellre må dåligt än att inte känna alls. Hellre göra fel än att inte göra någonting. Än att bara sitta och stirra på tomrummet.
Antar att jag skulle kunna fylla livet med något annat, men har inga idéer. Så då blir det som det blir. Glasbitar som viskar att jag göra fel ibland. Men inte mer. Det känns inte.
Kommentarer
Trackback
