mymarsmeloo

Musiken tar lång tid på sig. Jag väntar i en högljudd tystnad. Vakuum i huvudet, men högt oväsen runt omkring mig. Pratar du med mig? Jag hör men jag lyssnar inte. Jag saknar vardagen mer och mer. Lovet är obekvämt, jag behöver rutinerna.

"Oh my god, it's raining chocolate!"

Ibland är det för kallt för att leva. Det var en sån dag idag, men jag levde i alla fall. Kall asfalt, kallt grus, kalla läppar. 

Jag kommer bli galen av det här om jag inte slutar. Jag är inständ mellan betongväggar som inte tillhör mig. Väggar som kommer närmare när jag sluter ögonen och hotar att klämma mig. Det blir svårare att andas. Strul.  

En del människor verkar tro att livet går under om man är vegetarian. Jag måste nästan ironiskt le åt denna föreställning. Kött är inte det viktigaste i livet. Jag märker knappt av att jag är vegetarian. Det är inget problem, det är en möjlighet.

Tio minuter kvar.

Jag är lika fördomsfull mot honom som Elizabeth är mot Mr Darcy. Men är det fördomar eller fakta? Ibland är det endast en tunn linje mellan dessa. Kanske är det varken eller. Kanske har jag helt fel. Kanske är det något helt annat.

Tiden står stilla. Det är fortfarande tio minuter kvar.

I'll follow you down...