mymarsmeloo

Nu faller mörkret och grannens TV är på som vanligt. Just sett på Scrubs så allt känns bra. Utom att jag är illamående på grund av för mycket choklad. Varför lär jag mig inte av mina misstag? Jag har alltid velat tro att man gör det, men nu tvivlar jag på att jag gör det.

Det är inget misstag om ingen vet om det. Men då lär man sig inte heller.

Folk kräver min uppmärksamhet och jag orkar inte med det. Ju mer någon försöker nå mig, desto mer drar jag mig tillbaka. Svår att nå.

I en film ser jag regnet falla upp mot dig

Och jag ler

För du blir min räddning

I en dröm sjöng du sånger på mitt rum

Jag var sjuk, som du

Och du kallade mig älskling

Mina tankar är så klara nu

Alla frågetecken slätas ut

När bomben faller vill jag vara där du är

Vår hämnd blir ljuv