I don't care if you don't
Det är omöjligt att stoppa mig just nu. Jag lyssnar inte på någon, knappt ens på mig själv. Struntar i artigheter och står ut med mig själv. Är man ensam måste man väl lära sig att stå ut med sig själv. Eller?
But I don't care if you don't
And I don't feel if you don't
And I don't want it if you don't
And I won't play it
If you don't play it first
Klart det är svårt att passa ihop med andra när man är van att vara på ett visst sätt med människor. Och sedan träffa andra som inte talar samma språk. Som inte förstår att dryghet bara är en livsstil, inget förolämpande. Tappar tålamodet och lugnet och blir otålig och otroligt rastlös. Vad gör man när orden är för tysta? När man inte hör någon annans röst än sin egen och Robert Smiths.
Arrogans är en synd liksom nonchalans. Tyvärr är jag nog både och. Alla blir så förvånade när jag meddelar att jag inte ser fram emot lovet. Lovet kommer bara vara ett abrupt stopp i vardagen och bli obekvämt och tomt. Så mycket tid att lyssna på mina egna tankar. Alldeles för mycket tid. Ändå vill jag inte UMGÅS. Det blir så obekvämt. Men Ufo går bra.
Så länge The Cure får stå på måste jorden fortsätta snurra.
Let me take your hand, I'm shaking like milk
En evig tystnad.
Fuck, jag bryr mig inte.
"Det blir så obekvämt. Men Ufo går bra. "
lova att du inte skriver så bara för att du vet att jag läser :O
hahaha ja jag lovar xD det är för att de inte ska bli något missförstånd så du börjar tro att jag INTE vill träffa dig. (Det vill jag)^^ vi ses på torsdag!
