mymarsmeloo

Om man kunde få vara riktigt glad någon gång, så där rusig, hög på livet, hög på härliga känslor. Hög på våren kanske? Men himlen är grå idag, jag frös i det grå och håret ser smutsigt ut fastän det är rent. Men det är inte värre än vanligt. Bättre än igår. Men att vara rusigt glad skulle inte sitta fel. Sitter inne med skorna på, för jag skulle ju inte vara kvar här så länge i det andra hemmet, men sedan gick minuterna. Och de går fortfarande.

Inatt ska jag verkligen försöka sova, eller kanske på förmiddagen imorgon i alla fall. Mysteriet om varför jag alltid är så trött på lektionerna är löst. Det är nämligen så att jag och Nossica gör av med all energi på rasterna med att dansa, blinka och skratta så man blir helt slut. Så är det, fatta trevligt ändå!

Höjer musiken. Det är ändå ingen här utom katterna och jag tror de gillar Kent.

Har så mycket att göra egentligen, miljoner ord som ska skrivas. Ändå är jag handlingsförlamad. Jag står och tittar på uppgifterna som så många gånger förr men kommer mig inte för att ta itu med dem. Om man kunde få tänka på något annat ett tag. Tänk om man hade ett liv som inte inbegrep läxor? Men jag skulle antagligen vara slut ändå. Man hittar alltid något att klaga över och något att längta till.

Ibland funkar saker, ibland gör de inte det. Oftast inte. "Ofta inte." Funderar över meningar och söker verkligen efter dem, men inser snart att jag inte hittar några just nu. Tränger undan det. Blir rastlös igen.  

Ur en klar himmel faller bomben ner
Vi ligger tysta i en krater, ler
När vi ser vår samtid brinna ner
Jag ska skydda Dig med kroppen min
Luften svider när Jag andas in

Sött med sockerkänslor, men svårt ändå. Men kanske är det brist på energidryck som allting segt.

Ibland vill man bara få känna sig lite rusig och glad. Vara hög på livet. Men det tycks vara svårt.

Brist på vårrus och härliga känslor.